Nu börjar slutet av mitt "år" närma sig, mitt år som bara blev ett halvår iofs. Men trots det har jag hunnit uppleva en himla massa saker för första gången och bara för att det snart är över betyder inte det att jag upplever färre saker för första gången. Eller jo, det gör ju det egentligen, men det är fortfarande betydligt mer spännande än hemma i Skåne! 

 

Allting började väl egentligen när jag satte mig på flygplanet på väg till New York. För första gången åkte jag utanför Europa och denna gång för att bo där i ett år i en stad där jag inte känner någon och hos en familj vars medlemmar jag aldrig hade träffat. Är vi helt från vettet eller, vem gör något sånt? Sen åt jag flygplansmat för första gången och bagels, jag avgudar snubben som kom på bagels. Jag halkade på en mjölkkartong, körde automatare (har f.ö. helt glömt bort hur man kör med växlar) var på ett amerikansk bröllop, sprang runt i en cornmaze, firade en riktig amerikansk jul, såg en kanadensisk polis rida fram på en häst (!!!), avbokade ett flyg och för att avsluta det hela på ett riktigt jäkla fantastiskt sätt, hamnade på akuten med dropp. 

 

Oroa er inte, jag mår bra, det där var en överdrift, jag har halsfluss och mår fortfarande ganska dåligt, men det blir sakta men säkert bättre. Idag skulle jag egentligen åka till Jenny I New York, men nu ligger jag har i sängen istället och har absolut ingen aning om när jag kommer åka hem, det enda jag vet säkert just nu är att jag inte kommer till NYC och sen skulle vi åka till DC tillsammans, dit kommer jag inte heller. Innan var jag helt okej med det, då ville jag bara hem, nu mår jag bättre och det är lite jättesurt... Ganska glad över att jag slipper flyga idag iaf.

 

Anyway, i söndags frågade min vm D mig om jag ville åka till doktorn för jag såg inte ut att må särskilt bra, först tänkte jag att det är ju typiskt amerikanare att åka till doktorn efter bara ett par dagar, men sen insåg jag att jag skulle flyga två dagar senare och då jobbar både D&B, ingen av dem skulle kunna hjälpa mig med det, så jag sa ja. Vi kommer in i undersökningsrummet, hon tittar på mina halsmandlar och säger "Wow, can you breathe through that?" Jag kan andas jättebra, sen lite annat, vikt och längd, blodtryck, frågor, ni vet doktorsaker. Sen säger de att de ska troligtvis skicka ner mig till akuten för att jag knappt har kunnat äta sen fredagskvällen. Va? Oj, där ser man, there's a first for everything. Lite mer frågor, en otroligt varm och skön filt, dropp, blodtryck, massa andra kontroller, starka mediciner. Efter jag känner mig så där halvklar i huvudet ger de mig ett papper att fylla i. Det gick ju bra, jag kom igenom första delen, andra delen förstod jag ingenting på och D fick fylla i den åt mig. Jag är väldigt tacksam över att hon var där. Sen åkte hon och hämtade mediciner och köpte glass till mig, nu väntar jag bara på allt det där roliga pappersarbetet med försäkring och allting. Det ska bli kul att se hur mycket det landade på. 

 

Nu är det iaf tisdag, för tillfället mår jag lite bättre, inte tillräckligt bra för att äta min äggmacka (Vilket jag är jätteledsen över, jag tänker bara på mat just nu) Och jag är trött på yoggi och glass, nu somnar jag dock samtidigt som jag skriver detta. Godkväll Sverige och godmorgon Seattle, det är tur att jag vänder på dygnet nu!