Hej alla ni trogna följare! Ja, jag vet att jag har varit sämst på att blogga sen jag kom till USA. Det är bara så mycket som händer och när det inte händer något sover jag (Eller tittar på vänner). Nu har jag varit hos familjen i ganska så exakt två veckor. Jag är inte jet-lagged längre, men jag är trött heeeela tiden och jag har funnit en ny respekt för mina föräldrar. Barn är inte lätta hela tiden. Det är ganska så utmattande att prata ett annat språk hela tiden, lära sig en ny kultur och nya rutiner. Om inte det vore nog så börjar jag halv 8 varje dag ;) Jag är en riktig sjusovare, så det var en omställning!

 

Familjen är dock fantastisk. De har gjort så mycket för att få mig att känna mig som en del av familjen och det fungerar. Varje gång de ska göra något så bjuder de med mig och de visar mig hur allting fungerar. Är det något som går fel har de överseende med det och hjälper mig rätta till det. När jag pratade med min lcc i söndags sa hon till mig "Oh Linnéa, they already love you!" Kanske lite överdrivet, men YAY! 

 

Första dagen jag kom berättade Antonia (F.d. au pair) att det är ingen i familjen som gillar min värdpappas musik. Jag älskar den! Allting är så mysigt när han sätter på sin musik, riktig countrymusik och man sitter där och bara är. Kanske mest nu när jag är så trött om kvällarna, men jag gillar det. Det får allting att kännas bättre, för trots allt detta har jag lite hemlängtan ibland. Och den ständiga frågan som jag ställer till mig själv är "Varför lämnade jag Sverige när allting för en gångs skull var riktigt riktigt bra?" Jag tror att det kommer bli bättre nu när jag börjar träffa fler i min ålder, men det är ganska tufft att veta att jag inte kommer komma tillbaka till Sverige på ett år. Jag tror inte att jag har förstått att jag är i USA ännu, jag tror inte att jag har fattat att jag bor i Seattle(underbara fina vackra stad). Jag tror inte att jag har fattat att jag inte kommer träffa min syster på ett år, eller jag tror att jag börjar inse det nu. Det börjar sjunka in, men det går inte snabbt. Jag kan go on and on forever, men jag tror att jag ska avsluta nu och en dag måste jag skriva ett inlägg om allting som jag har snappat upp och tänkt lite extra på här i USA. (Är jag verkligen här? Omg!)