Dags att ändra temat och beskrivningen nu när jag har en värdfamilj kanske? :) Ahh, jag måste bara berätta om min dag igår, för det var verkligen den längsta dagen någonsin! 

 

Eller det började egentligen i söndags, först pratade jag med Louisville familj på skype och då lät det som att de ville ha mig som au pair och att det var upp till mig om jag ville komma till dem. Sen på kvällen får jag ett mail från Seattlefamiljen och de säger att de vill ha mig som au pair. Ahhh! :D Jag ringde pappa 12 på natten, för ingen var vaken och jag var tvungen att prata med någon, han var inte jätteglad för jag råkade visst väcka honom oups! Jag låg och tänkte och skrev på facebook. Jag försökte verkligen bestämma mig för vilken familj. 

 

Igår pratade jag med Annika, Alex och Agnes om det, då var jag riktigt inställd på Louisvillefamiljen, men jag ville till Seattlefamiljen med. Jag bestämde mig iaf för att skriva till Louisvillefamiljen och säga att jag ville vara deras au pair. Sen väntade jag på svar och jag väntade och väntade och väntade, äntligen får jag ett mail. Men nej, det var från Seattlefamiljen som ville ha svar under dagen. Så jag väntade och väntade och väntade lite till, jag läste ett kapitel, när jag skulle läst fyra. Och så kollade jag min mail om och om igen. På kvällen hade jag fortfarande inte fått något mail och när vi satt på hg tog Alex mobilen från mig och sa till mig att jag inte kunde slappna av, men att jag borde slappna av. (Hon blev förresten överfadder till nästa års nolle-p och aahh, så glad hon var och då kunde jag släppa familjerna för ett tag, för jag blev verkligen jätteförvånad. Så glad jag är för hennes skull! :D) Sen kom jag hem och från att vara här uppe (Håller händerna upp mot taket) var jag här nere (håller händerna nere på golvet) Jag var så trött och nervös, för jag ville bara ha ett svar, vilket som. Det är ju bättre om de säger nej än att de inte ser mitt mail överhuvudtaget. SEN kom det, de sa att de hade ingen bättre kandidat än mig, men de behövde några dagar på sig att bestämma sig och då bestämde jag mig. Jag ska till Seattle! För jag åker hellre till en bra familj än väntar några dagar och inte har någon familj alls när jag hade två bra familjer innan. Sen ringde jag Annika, Alex och mamma (I den ordningen!) och efter det snackade jag med mina korridorsgrannar. Men då var jag så slutkörd efter dagen, så jag orkade knappt le, jag tror inte att de förstod hur glad jag var då, haha!