I have a confession to make. Jag vet inte ens om det är tid att berätta detta nu, kanske kommer jag inte ens publicera detta inlägget. Men jag vet att jag måste göra det någon gång om jag inte vill ha samma konversation over and over again där jag berättar allt som händer. För vem hade inte upptäckt att jag kommer hem till Sverige igen. Min familj vet redan och många av mina vänner vet, så nu är det nog dags för resten av världen att få reda på det med. 

 

Japp, jag kommer hem till Sverige igen. Den 18e november pratade jag med min kontaktperson här i USA, på kvällen pratade jag med mina värdföräldrar och lördagen efter pratade vi med barnen. Det har gått nästan två veckor sen vi pratade och nu ser det ut som att min värdfamilj har hittat en ny au pair som de troligtvis kommer matcha med. Ikväll fick jag reda på att jag kommer hem till Sverige igen i januari, innan har det varit lite oklart om jag kommer hem innan jul eller inte, men nu är det bestämt. Dock vet vi inte vilket datum det blir ännu. Det var väl det jag hade att säga om det praktiska. 

 

Och så till det alla undrar över. "Varför ska du åka hem?" "Trivs du inte med familjen?" Innan ni drar några dumma slutsatset; Jag älskar min värdfamilj och vi kommer fortsätta hålla kontakten när jag kommer hem igen, de har stöttat mig jättemycket. Visst sa Debbie att de var ledsna och besvikna över mitt beslut, men de vill att jag ska må bra och om jag känner att jag behöver åka hem ska jag göra det. Detta är inte ett beslut som jag tog över en natt, jag har tänkt på det sen min första dag här. Men jag ville ge det en ärlig chans och det har jag gjort nu. Efter 2 månader kände jag att jag ville åka hem, men jag gjorde inte det och jag är glad över det. Då visste jag inte helt säkert att det var det jag ville, men nu har jag snart varit här i 5 månader och jag känner att det är detta jag vill göra. Jag är redo att åka hem. jag har insett att au pair livet helt enkelt inte var för mig. 

 

Jag kommer sakna min värdfamilj, jag kommer sakna mina kompisar och jag kommer sakna Seattle, men tanken på att vara kvar här i 7 månader till känns helt oumbärlig. Jag vet att jag har tagit rätt beslut, jag har tänkt över det flera gånger och det var absolut inte ett lätt beslut. Men nu är det bestämt, i januari åker jag hem. Jag ångrar absolut inte att jag åkte hit, jag har fått möjligheter som jag inte hade fått annars, men nu är det dags att åka hem igen. 

 

Jag har redan förklarat minst 15 gånger varför jag ska åka hem och jag vill inte göra det igen. Detta är allt jag har att säga om det.