Att bo i korridor är inte alltid jättekul. Jag har berättat om hur mycket jag avskyr stöket i köket och alla fester. Jag har sagt att jag kan inte vänta tills jag flyttar härifrån och slipper allt detta. Men för att vara ärlig är det inte så illa, det är smällar man får ta och jag kan ta dem. Det värsta är att man bor så nära inpå varandra och man känner hur nära varandra man kommer. Dessa människor har sett mig när jag mår som bäst och när det är som värst. Herregud de har sett mig stråla av lycka, de har sett mig full, bakis, flummig, ledsen, nyvaken och allt annat. Vi delar på städningen, fikar tillsammans på söndagar och matar varandra ibland ;) Det blir som en andra familj, en familj som då och då byter familjemedlemmar...

 

Imorgon är det Rosas tur att flytta. Rosa var den första jag träffade i korridoren och den som jag litar mest på. Är det något som händer så är det henne jag går till först i korren, det är Rosa som jag har umgåtts mest. Igår fick jag värsta kärleksförklaringen av henne, jag blev så glad, haha! Och nu ska hon flytta, it sucks. Det värsta är att jag inte vet när vi kommer ses igen, vi har bestämt att vi ska träffas när jag är i USA, men det är alltid mycket prat, lite action. Vi ska åka till Florida tillsammans och gå på universal studios när hon är klar med sitt projekt i Mexico. Jag hoppas verkligen att det blir av bara, annars vet jag inte om vi någonsin kommer att träffas igen.  Det är en annan sak som jag inte gillar med att bo i korridor, det är så härligt att träffa människor från alla världens hörn, men sen åker de hem igen och man vet inte om man kommer att ses igen. Är det såhär det kommer att bli att säga hejdå i USA om ett år?

 

So this is for you Rosa. Thank you for everything, we've had so much fun and I'll miss you so so much. I hope you have a great trip and that I'll see you soon again. I love you!