Aloha! Mitt blogginlägg för några timmar sen var väl kanske lite negativt, men nu kommer inlägget om Hawaii!

 

I lördags satte jag mig äntligen på flyget till Hawaii, flyget dit var helt eländigt. Jag var trött, hade huvudvärk och massa hosta, men med advil klarade jag av det utan att bli helt galen. Sen kommer jag äntligen fram till Kauai, helt överlycklig över att äntligen vara på Hawaii, vilken dröm! Jag sätter mig utanför flygplatsen och väntar på min shuttle, det går 10 minuter, 15, 20. Har jag gått till fel ställe? De skulle varit här för en halvtimme sen. Jag testar att ringa företaget, men ingen svarar. Jag frågar några som jobbar på flygplatsen om det finns ett annat ställe som bussarna stannar på, nej det finns det inte. Jag ringer igen, fortfarande inget svar, de hjälper mig och ringer först till företaget och sen efter taxi. Det fanns inte en enda taxi på hela ön som kunde köra. Jahapp, vad gör jag nu? Jag ringer ytterligare en gång till företaget, fortfarande inget svar. Då erbjuder sig en av tjejerna att skjutsa mig hem. Njaa, ska jag verkligen åka med en främling? Det känns inte helt säkert, iofs har hon hjälpt mig nu i 50 minuter när hon hade kunnat åka hem istället. Men det är en främling, i ett främmande land. Efter en hel dels betänketid bestämmer jag mig för att tacka ja. Vad är det värsta som kan hända? Att jag blir mördad och uppstyckad? Troligtvis inte. Och vad ska jag göra annars? det finns inget annat sätt att ta sig till hotellet, klockan är 12 på natten. Hon visade sig vara jättetrevlig och vi pratade hela vägen till hotellet där hon släppte av mig. Jag lever och jag är på hotellet. Evigt tacksam! 

 

Sen fick jag äntligen träffa Jenny. Vilken lycka! Det kändes så skönt att kunna prata svenska igen, men samtidigt jobbigt när jag är så van vid att prata engelska, men att träffa någon jag kände sen innan USA och som förstår hela den här au pair grejen var helt jättefantastiskt. Efter att ha pratat ett bra tag somnade vi och sov gott fram till klockan halv 7 nästa morgon. Denna tidsskillnaden asså. Men det gjorde absolut ingenting, när klockan var 12 hade vi hunnit gå ner till stranden och sedan gått igenom hela köpcentret. Vi hade alltså hela dagen på oss att sola och bada. Det drog vi nytta av! Vi snorklade, hoppade i vågorna och bara guppade omkring. Livet är härligt! Jag köpte ett par solglasögon som användes flitigt hela semestern. Fram tills dagen innan jag skulle åka hem dvs. Då bestämde jag mig för att bada med dem i havet, det var ju inte planerat att vi skulle till havet. Vi skulle till poolen och chilla. Jag hade inte med mig mina simglasögon (och de behövs, för vattnet är otroligt salt), så jag tänkte att mina solglasögon kunde fungera bra, jag skyddade ju ögonen från solen. I början gick det bra, solglasögonen satt på, men vågorna lite längre ut såg roligare ut än de vi var vid. Vågorna lite längre ut var så stora, jag måste dit! Needless to say, vågorna svalde mina solglasögon. Men som Lisa skulle sagt "Vi hade iallafall kul" och det var inget jag deppade över, de var borta och det fanns inget mer att göra åt det. Dessutom var de stora vågorna ganska underhållande.

 

På tisdagen kom resans höjdpunkt, vår helikoptertur, men det var så bra att det förtjänar ett helt eget inlägg. Måste också tillägga att min shuttle kom som planerat på vägen hem, men jag har ännu inte fått tag på någon som kan ge mig mina pengar tillbaka. Nu ska jag skriva ett argt email och ge dem en dålig recension på yelp!