Framtidsplaner
Sen jag kom till USA för lite mer än 2 månader sen har jag flygit lika många gånger som jag har gjort under hela min livstid, eller det är tillochmed fler gånger. Och snart bär det av igen, för några dagar sen bokade jag nämligen flygbiljetten till Kauai, Hawaii. Det är helt otroligt så många möjligeheter jag har fått att resa här, för ett år sedan trodde jag aldrig att jag redan skulle ha sett New York, Seattle, Montana, San Francisco och Orlando. Inte heller trodde jag att jag någon gång under hela min livstid skulle åka till Hawaii. Hawaii har inte på många år varit något som lockat mig, men ju mer jag läser om det, desto mer vill jag dit.
Hur har jag råd med detta då? Om man bortser från "Hur har du det där borta?" är det frågan som jag får oftast av alla runtomkring mig. Och ärligt talat, det har jag inte. När jag åkte till New York var jag bara inne i NYC en kväll och det var min snälla värdfamilj som betalade för det så att jag kunde se Times Square, Frihetsgudinnan m.m. Flygbiljetten dit, mat och flygbiljetten till Seattle betalade organisationen. Efter att jag hade betalat dem förstås, men att studenter är fattiga? Det är en lögn! Seattle är ganska self-explanatory (Vad hände med min svenska?), jag bor 10 minuter från staden och bussen kostar $1.25. Jag åkte till Montana med min värdfamilj och det enda jag betalade under våra få dagar där var ett shotglas.
Titta, jag samlar!
San Francisco & Orlando var däremot lite dyrare. Flygbiljett, hotell & hostel, mat, alcatraz, universal studios. Ja, jag har bränt mycket pengar här, men jag jobbar. Jag får ca $200 i veckan, mat, husrum och mobil. Mina pengar ska alltså bara gå till nöjen och om man sparar kan man göra en hel del för det. Jag sparar inte, min garderob är dubbelt så stor som den var innan jag kom hit, jag äger nu min första designerväska och en ny kamera. Anledningen till varför jag har kunnat göra så mycket är att jag sommarjobbade innan. Visst var det bara i 3 veckor och lönen är inte den bästa, men sen fick jag födelsedagspengar och jag sparade innan. Summerar man allt det blir det en hel del.
Nu är jag pank dock, jag är fattigare än vad jag har varit på över ett år, jag ligger back. Kanske inte ska säga att jag ligger back, men jag fick lön en vecka tidigare av min värdmamma som sa att detta (Hawaii med Jenny, jag betalade flygbiljetten) är alldeles för bra för att vara sant. Det kanske är likamed att ligga back, jag vet inte. Men återigen, Hawaii. Jag åker dit med Jenny och hennes värdfamilj. En dag frågade de henne om hon inte skulle fråga sin vän från Seattle om hon ville hänga med till Hawaii, hon behöver ju bara betala flygbiljetten och mat om vi äter ute. Är inte det världens bästa deal!? Jag ska till Hawaii och i princip det enda jag behöver betala är flygbiljetten!
Nu är det iofs bara 17 dagar kvar, men mobilen är död och jag tänker inte ladda den för en ny screenshot.
Efter Hawaii är det lugnt ett tag med resandet. Jag har bara 4 semesterdagar kvar och de tänker jag spara tills mamma och pappa kommer i april och min värdfamilj är i DC. Men det gör absolut ingenting, för vet ni vad? Snart är det Halloween, thanksgiving och jul. Det innebär att jag har saker att se fram emot till slutet av december. Sen kommer januari och vi ska till Vancouver för att fira Selest och Sandras 19-års dag, samt Carolines 23-års dag. Februari och mars ser ut att bli ganska tråkiga månader just nu, måste nog klämma in en helgtripp någonstans då, kanske till San Diego, Portland eller Las Vegas. Sen är det dags för tulip festival och något annat som jag för allt i världen inte kan komma ihåg nu. Mamma och pappa kommer som sagt i april, vi åker först iväg och sen stannar de i Seattle ett tag när jag jobbar. Efter det är det mindre än 3 månader tills mitt år är över och det är dags för min resemånad, som troligtvis kommer bli på östkusten. Mitt i alltihopa kommer min bror och hälsar på mig med, förhoppningsvis till jul!
Jag har nu hela mitt år planerat, men mina planer tar inte slut där. Även om studenter inte är fattiga kommer jag leva som en fattig student i 4 år när jag kommer hem igen. Jag kommer ta fullt studielån (Och hata mig själv i 50 år framöver när jag betalar tillbaka dem), jobba och spara så mycket som jag klarar av utan att känna att jag går miste om studentlivet (Alkohol och fester är tyvärr dyrt). Sommaren 2016 beger jag mig ut på min eurotrip. Efter 3 veckors jobb förstås, så att jag har råd med första hyran när jag kommer tillbaka. Jag har vänner (sovplats) i Tyskland, Barcelona, Paris och Marseille. Sen tänker jag åka till Rom, Amsterdam och lite andra ställen. Antingen själv eller med sällskap. I början av januari vet jag att jag kommer åka iväg som utbytesstudent, frågan är vart, i ett år nu har det lutat mot Kenya. Jag kommer behöva spara pengar till det med, men jag vet att jag kommer få studielån och förhoppningsvis stipendium. Därför är jag osäker på om jag kommer iväg på min eurotrip 2016, kanske ska korta ner den lite... Sen när alla studierna är klara har jag bestämt mig för att backpacka genom asien! Jag vet att jag har alldeles för stora och många resor planerade de närmsta 5 åren, men jag tog steget och åkte alldeles själv till USA. Efter det är jag ganska säker på att jag kan klara av vad som helst. Jag tänker inte stanna hemma för att jag är rädd och ångra det senare. Jag kommer kanske inte iväg på de resorna som jag har planerat nu, men jag ska iväg!
London för ett år sedan, min första resa utan föräldrar. Även första gången jag flög.
Och nu, en stor applåd till alla er som har läst hela vägen ner hit, det var långt och troligtvis jobbigt ibland, men tack!
Och jag ska följa med dig ut i Europa och det kommer bli ännu mer awesome än London! :D